#30: Triplicate

Triplicate

 

”If you like someone’s work, the important thing is to be exposed to everything that person has been exposed to.”

Efter att på kort tid ha släppt två coverplattor bestående av ”American standards”, Shadows in the Night (2015) och Fallen Angels (2016), skulle man kunna tro att Dylan uttömt detta koncept. Men icke. Mindre än ett år senare släppte han ännu ett album med Sinatra-doftande standards, vilket dessutom är – om inte det bästa – så åtminstone det mest ambitiösa av dessa evergreen-album.

Triplicate (2017) är dessutom något så omfattande som ett trippelalbum. Eller kanske mer korrekt vore att benämna det som tre separata, men sammanlänkade, album. Varje skiva (de klockar in på exakt 32 minuter var) har nämligen försetts med en egen titel.

Den första heter ‘Til the Sun Goes Down, den andra heter Devil Dolls och den tredje och avslutande har fått namnet Comin’ Home Late. Musikaliskt är det så gott som identiskt med Shadows in the Night och Fallen Angels förutom att soundet här är aningen djupare, rikare och starkare. Som om det lagrats lite längre.

Enligt Dylan berättar var och en av de tre diskarna varsin historia, har varsitt tema. Dessa skilda teman är möjligen mer tydliga för Dylan än för lyssnaren och själv gav han en något allmänt hållen beskrivning av hur han ser på detta:

”It’s a human story that builds to a climax and it’s personal from end to end. You start out wondering why you bought those blue pajamas and later you’re wondering why you were born. You go from the foolishly absurd to the deadly serious and you’ve passed through the gaudy and the nasty along the way.”

Ett annat sätt att se på det är som helkväll där varje skiva representerar varsitt stadium:

‘Til the Sun Goes Down har karaktären av drinkmingel och middag (dessutom med en underliggande melankolisk känsla av att livet går mot sitt slut).

Devil Dolls är gladare och skildrar stämningen på dansgolvet (tempot är högre och har en hoppfull känsla av vitalitet).

Comin’ Home Late skildrar slutligen de whiskydränkta småtimmarna (då tonen blir lugnare, djupare och mer sentimental).

Öppningsspåret på ‘Til The Sun Goes Down är ”I Guess I’ll Have to Change My Plans” och den har en varm och hemtrevlig höstkänsla. Den är som en perfekt bakgrundsfond för välkomstdrinken på en Thanksgiving-middag.

Den följs ”September of My Years”, och Dylan gör en intim och mycket känslosam tolkning av denna låt om åldrande. Trots att det inte är Dylans egen text så är det omöjligt att inte se den som ett självbiografiskt uttryck. Det är oerhört gripande att höra den 75-årige Dylan sjunga:

One day you turn around and it’s summer
Next day you turn around and it’s fall
And the springs and the winters of a lifetime
Whatever happened to them all?

As a man who has always had the wandering ways
Now I’m reaching back for yesterdays
‘Til a long-forgotten love appears
And I find that I’m sighing softly as I near
September, the warm September of my years

Nästa låt, ”I Could Have Told You”, var den första singeln som släpptes från Triplicate. Det är naket och hudnära och Dylan sjunger mycket vackert. Hans röst är åldrad och sliten. Men på ett positivt sätt; ungefär som en gammal skinnjacka. Och medan Sinatras version lät som om han plågad talade med sig själv, låter Dylan som om han talar till en vän – resignerat som någon som redan gjort den läxa vännen nu tvingas lära sig.

”Once Upon a Time” känns däremot betydligt mindre äkta och den tar aldrig känslomässigt tag i en. Och begravningsmarschen ”Stormy Weather” är utan tvekan ett av de svagare spåren på Triplicate.

”This Nearly Was Mine” är däremot ett av de starkaste. Här går känslan och våndan rakt in i magen. Lyssna bara på hur Dylan uttalar ordet ”paradise”. Otroligt!

”That Old Feeling” låter i sin tur bra på ett lite bluesigt sätt, men är inget av det mer minnesvärda på albumet och det samma kan sägas om ”It Gets Lonely Early”.

”My One and Only Love” var singel nummer två som släpptes från Triplicate. Alla som fortfarande hävdar att Dylan inte kan sjunga borde tvingas att lyssna på det här spåret om och om igen tills de inser sin villfarelse.

Därefter avslutas ‘Til the Sun Goes Down med ”Trade Winds” vilken fungerar som något av en brygga när Triplicate övergår i den livfullare Devil Dolls.

Första låten på Devil Dolls är den medryckande ”Braggin'”. Därefter tar Dylan ner tempot med ”As Time Goes By”, en klassiker för alltid förknippad med filmen Casablanca. Dylan tar sig an den på ett utmärkt sätt och när han uttalar de klassiska öppningsraderna, ”You must remember this / A kiss is still a kiss”, så känner man tyngden av varje ord – varje stavelse.

Nästa spår, ”Imagination” är en charmig låt och Dylan framför den utmärkt, varefter han följer upp med den vackra och nedtonade ”How Deep Is the Ocean”. Därefter följer ”P.S. I Love You” som nästan blir som en förlängning av föregående låt.

”The Best Is Yet to Come” är en av de mer catchiga låtarna på albumet. Det är en aning bluesigt och låter nästan som om det hade kunnat vara en outtake från Modern Times. ”But Beautiful” är en fin och känslosamt framförd låt men som också innehåller ett litet mått av humor.

”Here’s That Rainy Day” är i sin tur närmast smärtsamt vacker. Jag älskar det här spåret. Även om såväl musik som arrangemang är långt därifrån, så är det någonting i uttrycket som påminner om Blood on the Tracks. Trots att det är en gammal popstandard från 1950-talet, trots att låten inte är Dylans egen och trots att han är fyrtio år äldre, så utstrålar det här samma känsla som ”You’re a Big Girl Now” från Blood on the Tracks. Detta är fullkomligt fenomenalt.

”Where Is the One” tillhör däremot albumets mindre minnesvärda spår och ”There’s a Flaw in My Flue” avslutar sedan Devil Dolls. Det är också en låt med humor, samtidigt som den är mycket vacker med sin dialog mellan Dylans röst och Charlie Sextons gitarr.

Den sista och avslutande skivan i Triplicate är Comin’ Home Late och den börjar med en svängig ”Day In, Day Out” och följs av en sentimental men mycket fin ”I Couldn’t Sleep a Wink Last Night”.

Sedan kommer ”Sentimental Journey” i vilken Dylan fångar sångens nostalgiska känsla och uttalar varje ord med en oerhörd intensitet. Den följs av ”Somewhere Along the Way” som han dock kunde ha låtit vara. Den känns helt meningslös. Det kan man däremot inte säga om ”When the World Was Young” vilken Dylan sjunger med en stor känslosam direkthet.

”These Foolish Things” är också mycket bra och Dylans lite väsande röst och sarkastiska uttryck på den här låten får en att för ett ögonblick relatera till Blonde on Blonde. Som en fortsättning kommer sedan ”You Go to My Head”, en lågmäld låt men som skriker av ensamhet.

”Stardust” förmedlar känslan av att det är så här denna låt alltid varit menad att framföras och den slår till och med Willie Nelsons version från 1978. Slutligen kommer en ganska medioker ”It’s Funny to Everyone But Me” och därefter avslutningen i form av en utmärkt ”Why Was I Born”.

Avslutningsnumrets textrader, ”Why was I born, why am I livin’ / What do I get, what am I givin'” för osökt tankarna till Dylans sju minuter långa dikt ”Last Thought on Woody Guthrie” från samlingen The Bootleg Series Vol. 1–3 (Rare & Unreleased) 1961–1991, som innehåller raderna:

Why am I walking, where am I running
What am I saying, what am I knowing

och

Who am I helping, what am I breaking
What am I giving, what am I taking

Den tredje delen i Dylans evergreen-svit (eller om man så vill; del tre, fyra och fem) bjuder på en hel del magiska ögonblick, och trots ett antal medelmåttiga nummer har Dylan lyckats ge ny mening åt sina gamla favoritpärlor.

Sammanfattningsvis är Triplicate ett mycket välgjort trippelalbum som visar att världens största låtskrivare också besitter förmågan att på ett personligt och mycket gripande sätt tolka den stora amerikanska sångboken.

Lyssna på Triplicate:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s