#27: Before the Flood

Before the Flood.jpg

 

”If there was something else out there to really give you a kick, I would have thought differently about doing this. What I want to hear I can’t hear so I have to make it myself.”

Before the Flood (1974) är inspelat under Dylans återföreningsturné med The Band 1974 – hans första turné på sju år. Skivan andas nostalgi, både för att det är en reunion och för att den främst innehåller gamla nummer. Låtarna är emellertid omarbetade, omarrangerade och omtolkade, vilket ger dem en energiinjektion och det hela känns fräscht och engagerat.

Liveinspelningen följer ett mönster som Dylan och The Bands konserter brukade göra vid den här tiden: först sex sånger med Dylan och The Band och sedan fem sånger med enbart The Band. Därefter kommer tre akustiska spår med Dylan, följt av tre nummer med The Band där Dylan är med och kompar. Slutligen framför Dylan och The Band tillsammans tre stora låtar plus ett extranummer.

Skivan öppnas med en otroligt ösig och tight version av ”Most Likely You Go Your Way (And I’ll Go Mine)”. Dylan sjunger med ett slags aggressiv intensitet som passar The Bands rockkomp mycket bra, och man får intrycket av en kraftfull och uppdämd energi som äntligen släppts lös.

Den följs av en funkig version av ”Lay Lady Lay” och Dylan (och hans stridslystna röst) är i toppform. ”Rainy Day Women #12 & 35” svänger men saknar något av den skärpa och giftighet den har i sin originalversion.

”Knockin’ on Heaven’s Door” får en känslofylld, innerlig och närmast dramatisk touch vilket gör sig mycket bra och ”It Ain’t Me, Babe” ges en skön rytm med lika delar country och blues – paradoxalt nog i marchtakt. ”Ballad of a Thin Man” känns däremot en aning slentrianmässig.

Därefter följer fem låtar med The Band, helt utan Dylans medverkan: ”Up on Cripple Creek”, ”I Shall Be Released”, ”Endless Highway, ”The Night They Drove Old Dixie Down” och ”Stage Fright”, vilka jag väljer att inte gå närmare in på (detta är trots allt en lista med recensioner av Bob Dylan).

Efter de fyra The Band-numren kommer Dylan tillbaka med några akustiska framträdanden. Det börjar med den fantastiska låten ”Don’t Think Twice, It’s All Right”, som Dylan här lyckas modernisera utan att tappa den ursprungliga folkmusikkänslan. Den får också ett desperatare uttryck än i sin originalversion och det samma kan sägas om ”Just Like a Woman”. Och munspelssolot sedan!

Nästa spår, ”It’s Alright, Ma (I’m Only Bleeding)”, är en av skivans höjdpunkter. Dylan spottar fram replikerna (för som sådana känns texten) i ett hetsigt tempo och med en känsla som får originalversionen från 1965 att verka närmast timid. Notera också publikens makalösa jubel när Dylan sjunger raderna: ”But even the president of the United States / Sometimes must have to stand naked” (detta var i samband med Watergateskandalen och president Nixons avgång).

Därpå framför The Band tillsammans med Dylan tre av bandets låtar (”The Shape I’m In”, ”When You Awake” och ”The Weight”) innan det är dags för Dylan att, med The Band som kompband, avsluta albumet.

En rockstänkande och rivig version av ”All Along the Watchtower” (en av de bästa versionen någonsin) följs av ”Highway 61 Revisited”. Den senare känns dessvärre något tamare än i sin ursprungliga version. Trummorna är dock otroligt bra.

Men sedan kommer albumets absoluta klimax. ”Like a Rolling Stone” börjar medvetet trevande men efter det knappt trettio sekunder långa introt blir det allt annat än trevande. Låten har förvandlats från sin ursprungliga bittra, hämndlystna förbannelse till ett trotsigt men livfullt rockepos, och Dylans Alice Cooper-aktiga fraseringar utstrålar en självsäkerhet som inte hörts i denna låt tidigare.

Skivan avslutas så med en version av ”Blowin’ in the Wind” som på något sätt låter som en fortsättning på förra låten, med samma energi och självförtroende, men i ett något lugnare tempo.

Sammanfattningsvis är det här ett ypperligt och dynamiskt konsertalbum. Dylan och The Band är tighta som våtdräkter och de lyckas förnya sångerna och ge dem nytt liv utan att tappa sångernas ursprungliga känsla.

Lyssna på Before the Flood:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s